2/10 - sthlm.

Jahej.

Nu är man tillbaka i lilla Umeå. På den tid vi var i sthlm har jag nog gått mer än jag gjort under hela mitt 21åriga liv. Vi började dagen när vi kom fram med att gå från Essingen till Söder. Vilket tog sin tid. Vi har haft jäkligt mysigt och trots att det alltid är skönt att komma hem efter man rest bort så hade jag gärna stannat kvar några dagar till. Vi träffade mina småttingar en hel del faktiskt, såg lillebror spela forboll och gick på stan med lillasyster. Pappa hängde vi mest med under dom osköna resorna dit och tillbaka. Vi träffade även, vad som skulle kunna bli, sthlms mest umianska stekare, Wikman. Haha. Hur som helst var det otroligt skönt att komma ivåg en stund. Jag älskar att vara i sthlm med dig, Jakob. Och till allas förvåning ska jag nu ladda upp en bild, det var så länge sedan jag hade kamera så jag vet knappt hur man gör..





Turist och puss kort är ngt som alltid kommer med hem efter att 
två st  varit och rest tillsammans. Det är mysigt och jag gillare! ;)


Och jag är faktiskt glatt överraskad över folket i sthlm. Jag har i alla år tyckt om stockholm men varit lite negativ till folket som bor i staden. Dom som jobbar i butikerna tex. har många ggr bara varit allmänt otrevliga. Att folk som bor där inte vet annat än att alltid, vad det än är, se på en främmande människa som att dom aldrig skulle ta i den med tång ens. Jag har ogillat 08-or fruktansvärt mycket. MEN. Men, det förändrades sjukt mycket nu när vi var där och förgyllde deras stela stad med våra avslappnade och norrländska sinnen, eller kanske för att Jakob högt och tydligt berättar för hela rulltrappan om hur härliga umeåbor är, därför kanske dom ändrade inställning? Vad vet jag. Men dom är inte alls vad jag alltid trott. Iaf inte alla. Däremot vet dom icket hur man går åt sidan, lutar sig en aning eller bara ta ett steg år höger. Nej, armbåga sig fram är det som gäller. Och satan vad alla tanter ska vara blåslagna när dom kommer hem sen. Jag hatar folk som inte kan bara luta sig en aning så man slipper flyga en halvmeter bak när dom ska ta sig fram i folkmassora. Men inte kan allt vara perfekt. Vi borde alla vara som Pong. Han chillar. Han bråkar inte. Han bara hänger, visar folk vägen utan armbågar och knuff. Jag önskar jag var som han, Pong.


Nu ska jag klä på mig och dundra iväg till jobbet.
tackochhej.


(Jakob, jag längtar efter dig..)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback